Jag är inte förälskad i min säng!!!
Det känns konstigt! Som att gå på ”grön asfalt” som Sven Melander, i roll som stadsbo som var ovan vid gräs, sa.
Jag har hela mitt liv haft en ständig förälskelse i mina sängar. Jag känner helt ärligt en så djup tacksamhet över att ha en säng som håller formen åt mina energier, som gör att jag en stund tillåter mig att bli buren, som följer mig i rörelse och omfamnar mina känslor och tankar.
I hela mitt vuxna liv kan jag erkänna att jag har haft en hemlig älskare - min säng. Så fylld av lockelse och kravlöst hållande att jag ofta valt den framför min partner. Syndigt va? Känslan som fyller mig VARJE kväll är obeskrivligt underbar, trygg, befriande och trösterik. Lena lakan mot tårna. Mitt bulliga tyngdtäcke som en gigantisk saccosäck som formar allt kroppen behöver. Under mig är ett universum av godhet som jag aldrig slutar känna förälskelse för. Pirrig förälskelse! Lika glad varje stund jag får dyka ner i den.
Genom livet har jag mött motsträviga exemplar (sängar) men de som har funnits med mig i längre fraser har jag alltid etablerat en fin relation till. Sen var väl inte alla de bästa för mig, borde kanske dragit mig ur några mindre hälsosamma relationer. Jag var inte tillräckligt medveten om mina behov, stod inte upp för dem och körde över mig själv i sänghalmen.
Sista året har varit absurt då jag i princip har flyttat och varit en mänsklig packåsna sen juni 2023. Just då behöver man som mest kärlek från sin säng. Vad gjorde jag? Sov i bäddsoffa eller på en usel madrass på golvet och efter ett år med dessa för kroppen vanärande påfrestningar insåg jag att jag ÄNDÅ… under alla månaders slit, varit upp över öronen förälskad i mina sovkamrater. Soffan och madrassen har växelvis burit mig genom året. Galet! Jag vet. Men tacksamheten är så genuin i mig över ynnesten att kunna ha något som håller mig i vilan.
Nu är dock rygg och kropp inte glada och till slut insåg jag att det är dags att skaffa en ”riktig” partner nu när flyttarna är klara. Så i impuls införskaffade jag en ny fin säng. Gjorde mig pirrigt redo för första mötet…och…det var som att ligga på en planka. Det ska ju ta tid att vänja sig och sängen ska ”veckla ut sig”, så jag kämpade i två veckor tills JAG var en planka!
Det visade sig då att jag fått fel säng på alla sätt. Och ändå hade jag försökt odla relationen, men det var bara att inse inkompabiliteten och byta och boka tid hos naprapaten. Jag vill ju vara i form vid första mötet med ”den rätte”. . Så, nu är den efterlängtade dejten här sedan två nätter. Allt ska vara rätt. På pappret min perfekta partner.
Jag viftar med tårna…känner satinet smeka sommarfötternas förhårdnader så det gnisslar, bygger berg och dalar med tyngdtäcket och alla 9 kuddar…allt borde vara perfekt, änglarna skulle sjunga utanför fönstret, men… förälskelsen…kommer inte… änglarna är tysta…nä…Så ytterst snöpligt. Det känns bara tomt.
Det känns mer som i programmen där folk gifter sig utan att känna varandra och det inte är uppenbart att det är direkt katastrof, men, det finns liksom ingen vibe. Då tågar coacherna in och ger hemliga lådor med frågor och sen sexleksaker, romantiska middagar, vackra stränder och ja… de nygifta känner säkert lika stor press som jag att hitta in i relationen, fast jag med min nya säng… Jag behöver nog en coach, lite leksaker och en hemlig låda! Jag kanske kan höra med Ikea? Vem vet de kanske fixar en romantisk middag a la SATIN?
Eller… är det meningen att jag långsamt ska skavas ihop med resårspiraler och alldaglighet och inte förvänta mig mer? Viktoriansk hållning? Så levde vi lyckliga i alla våra dar? Så levde vi utan förälskelse och passion intråcklade i täcke och satin? Hmmm… ett vägskäl i livet. Detta tål att tänkas på. Det har ju bara gått två dagar och resåren kanske måste ”veckla ut sig”, få sin rätta och magnifika form?! Så säger vi! Så gör vi! Tårna gnisslar mot lakanet, hakan håller jag högt och jag säger ~ låt passionen komma i drömmen i väntan på svar! Amen!
(om du har en replik på lut, skriv den gärna där du hittade inlägget, troligen Instagram, annars här. Tack för att du visat intresse för en reflektion över sängens roll i mitt liv! Hur ser den relationen ut i ditt liv? / Ulrica)
Comments